Elin's

Idag har varit en sån där dålig dag, en allmänt jobbig och obekväm dag, men sammtidigt så bra.
Ibland undrar jag varför jag bryr mgi så mycket, varför jag tänker så mycket och varför man inte bara kan stänga av? Jag skulle vilja ha en paus knapp som man kan trycka på när allt känns jobbigt igen, varför kan det inte bara vara enkelt?
Vaknade upp av ett dånande åskoväder, redan där kändes allt lite tungt men jag somnade om och vaknade upp till solsken. Gick till en strand med mina tjejkompisar och satte oss på klipporna, kunde inte låta bli att sätta mig lite längre ner och lyssna på musiken som kom ut ur min telefon, lyssna och titta ut över sjön och fundera.
Tårarna kom efter ett tag och rann ner längs med kinden, ut i sjön och bort med vågorna, jag lät dom rinna tills det tog slut. Ena dagen är jag glad andra dagen är det något som stör mig, idag var en sån dag.
Jag satte mig på klipporna och tittade på mina vänner när de skulle hoppa i vattnet, de övertalade mig att följa med vilket jag gjorde, det är inte likt mig eftersom en av mina största fobier är fiskar,sjö/havsbotten men jag gjorde det, jag simmade ut och jag är så stolt över mig själv, jag övervann en av mina rädslor idag, en av många.
Jag har inga ord över inte just nu, god natt.

"I'm touching hands with someone seriously beautiful
I feel it burning and I know I'm standing far too close"

 

Jag har bläddrat bakåt ca 3 år i tiden, jag gör det ibland för att påminna mig själv om vem jag är och vad jag gått igenom och hur långt jag kommit på vägen.
Jag har bläddrat bakåt, tittat för en sekund för att sedan lägga det bakom mig och fortsatt framåt.
Jag är en stark tjej, jag klarar mig igenom allt och jag kan göra vad fan jag vill och ingen ska komma och säga vad som är rätt eller fel för det avgör jag bäst själv.
Jag är en liten tjej med ett stort hjärta, jag har några få äkta vänner och de håller jag hårt tätt itill mig, jag är kärleksfull,ödmjuk och ger väldigt mycket av mig själv, både när det gäller vänskap och kärlek.
Folk kan se ner på en eller tycka att man visar en svag sida, naiv eller lättpåverkad men jag anser att det beslut jag än tar mig an, det är mina beslut ingen annans. Jag vet vem jag är, tyvärr vet nog ingen annan det förutom dom som känt mig från början.

Jag har länge trott att det varit något fel på oss, att vi blivit en och samma person, felet är att alla andra sett oss som det, ingen har sett oss som de två individer vi är. Vi är lika men ändå så olika, vi har gått hand i hand och skrattat åt alla som försökt sära på oss, vi har övervunnit så mycket och därför kan jag säga, det här är bara ännu ett test.
Jag ser det här som en lärdom, en läxa för det har det verkligen vart, jag har varit på botten, tagit mig upp och känt mig stark igen, jag har legat och gråtit mig till sömns och jag har stängt ut alla känslor på samma gång.
Jag har aldrig fått känna på att bli lämnad, jag har alltid lämnat allt först för att inte ta störst skada.
Jag har fått fokusera på mig själv, jag har satt mig själv i centrum och jag har gett mig själv en chans att växa. Jag ger livet en chans, jag förtjänar all lycka i världen vare sig jag finner lycka i att vara tillfreds med mitt jobb eller med min vardag, så länge jag är glad och inte låter någon annan trycka ner mig, så varför är det så svårt att stötta någon i både bra och dåliga beslut?
Det finaste jag har hört är från min bästa vän " Varför ska jag ens lägga ner tid på att hata en människa? Är du vän med honom är jag vän med honom och tvärtom, jag har inget otalt med honom" Hon stöttar mig i alla beslut jag tar, både de bra och dåliga, jag vet att hon skulle inte vända ryggen till, hon skulle inte stänga ut mig.
Jag är en vuxen tjej som får ta mina egna konsekvenser, jag står för saker jag säger och gör men jag berättar inte allt eftersom vissa saker behöver inte nämnas för någon annan. 

Jag skriver mitt egna öde, jag skapar min egna framtid och jag kommer stå starkare än någonsin när den dagen kommer. Jag är min egna författare och det här är bara ännu ett kapitel i mitt liv, det finns ingen som kan känna mig själv bättre än jag och jag väljer min egna väg. Jag avgör vad som är rätt och fel, andra behöver inte gilla det men en äkta vän står där i alla väder, stöttar alla beslut och dömer dig inte för den du är.

Har man inte hört Melissa Horn - som jag hade dig förut så måste man lyssna på den!

En dag i taget har jag försökt, och när jag tror att jag klarar det så krävs det så lite, så lite och det gör ont igen.
När man tror man har svaren så finns det alltid något som dyker upp, hatar detta.
Måste skriva ner det jag tänker nu innan jag glömmer när allt blir som vanligt, ytliga kommentarer kan vara snälla och fina att höra men i slutet så betyder dom ingenting.
Man kan få höra allt och så länge du inte har någon vid din sida som säger motsattsen så kommer du börja tro på det själv, det är skillnad på att tro på sig själv och att tappa fotfästet totalt. Man behöver människor i sitt liv som säger åt en att kämpa hårdare, som säger att vissa saker inte såg bra ut eller lät bra, that keeps you grounded.
Limbo, det är så det känns en riktigt äkta Inception film pågår i mitt huvud, jag är fast i limbo, vi är fast.
Det krävs så lite, en ynka kommentar och jag faller igen, ett leende och jag smälte, en låt och jag ä fast, men sen krävs det så lite igen för att bli förvånad och sårad.
Har jag rätt? Har jag fel? Stämmer det, stämmer det inte? jag pallar inte för jag orkar inte bry mig såhär mycket som jag gör, men tyvärr så gör jag det.
Jag har en känsla i min mage och jag litar på den känslan tyvärr, för det är inte som om någon bevisat motsattsen.

You remember me, you remember us
It was magical when I felt your touch

It's a strong memory still today
It feels so good with your body close
Those days are gone, time flied away
And it's what I'm dreaming of still today

I'm sad to see that this was all we had
But within my heart you'll have a place deep within my heart
A special place for you
No matter what was said and done within my heart
You'll always be inside my heart as long as I live

Every little beat within my heart
It's still beating for us
Every little piece of my heart
It's still longing for us
I am not strong enough, I know
I cannot ever let you go

What once was strong and filled with passion
Has withered away and turned to nothing
But you're all I'm dreaming of still today

Det är hur jag känner just nu, ett enda stort lyckorus genom hela min kropp.
För det första ska jag börja plugga i höst, ska dock bara plugga matte B men det är jätte stort för mig eftersom jag har grymt svårt för matte och att jag ens gör det är ett stort steg i mitt liv. Idag inträffade något annat stort i mitt liv, jag fick vara öppningsansvarig på jobbet, vilket innebär att jag hade ansvar för att öppningslistan bliir klar, ta telefonen om det ringer och springa på morgonmöte och fixa kassorna med växel, stort ansvar för lilla mig känns det som men fan vad kul det var!
Hela jag känner mig som ett litet lyckopiller och inte nog med det så ska man ut i helgen med världens bästa Mia som kommer upp till Sthlm med sin pojkvän Benjamin.
Ska bli riktigt mysigt att få träffa henne igen, sist vi sågs bar jag på tårar inom mig men lyckades le utåt.
Något annat som gör att jag känner mig så otroligt lycklig är vetskapen om att det är 21 dagar kvar tills jag äntligen får se min älskade pappa igen, och se mina kära syskon det gör mig varm i kroppen och jag vet att det kommer bli super bra bara jag får komma iväg.

Idag är en sakna dag, idag saknar jag allt och idag ser jag inget annat än saknaden.
Skrattet,humorn,de där ögonen,läpparna,kramarna och framför allt personligheten, idag saknar jag allt.
Det är tufft att låta bli, det är hårt att stoppa sig själv fast man bara vill slänga sig på tåget och ställa sig i dörren och se personen igen, det är svårt.
Jag saknar dig idag, jag saknar hur du fick mig att le fast du egentligen inte behövde göra något speciellt,jag saknar hur du fick mig att skratta så magen gjorde ont och jag saknar hur du såg på mig.
Du känner kanske inte samma sak men det gör jag, jag saknar alla de där små sakerna som betydde allt för mig, allt.

En dag kommer du att vakna upp och inse att du förlorat en diamant, när du var för upptagen med att samla stenar....

Lyssnar, analyserar,förstår,förstår inte....Hur kan man gå från något som betytt något för en? som funnits där för en varje dag? Hur kan man vilja lämna något man älskar? Varför skulle man vilja vara utan det man älskar?
Kommer aldrig förstå och det har jag insett, frågor jag har kommer aldrig bli besvarade tyvärr.
Sammtidigt som jag vet att allt blir bättre med tiden så är det så svårt att intala sig själv att det kommer bli så, du är den första jag vill ringa när jag har något jätte kul att berätta och du är den sista jag vill prata med innan jag lägger mig för natten.
Du var en del av mitt allt, jag gav upp mycket för att ha kvar dig i mitt liv, jag sa upp kontakter som jag själv inte tyckte passade in och jag var redo att följa med dig vart du än ville gå i världen bara jag fick vara vid din sida. Jag gav hela mitt hjärta, allt av mig själv gav jag till dig och fanns där för dig varje steg du tog, varje motgång så fanns jag där, genom vind och vatten. Jag gav upp allt för mycket av mig själv för att passa in i ditt liv så mycket som möjligt. Jag sa en gång du och jag mot världen bara du tar med mig på färden, du sa du och jag mot världen blir jag törstig så köper du en cola på vägen, jag sa även om jag blir törstig och du köper en cola, så ska du nog se att det räcker till oss båda.

I just want them to know
That I gave my all, did my best
Brought someone to hapiness
Left this world a little better just because...
I was here

Jag kan inte fatta det, shit jag har gjort ett sådant sjukt beslut nu som chockar mig totalt. jag bestämde mig för att jag ska börja läsa upp mina betyg och vi börjar med Matte A för att sen ta Matte B, sen blir det in på Psykologi och Samhällskunskap tänkt jag.
Sjukt kul och jag är så jävla taggad inför hösten nu så det är sjukt, jag ska dansa, jag ska plugga,jag ska jobba och jag ska leva, jag har bara börjat nu och jag kommer inte stanna upp, till hjälp har jag min bästa vän vid min sida som jag lyckades inspirera och ta samma kurs, känns sjukt bra för vi kan pusha varandra och vi behöver det här båda två, vi kan ta oss igenom allt verkligen allt, med varandra vid ens sida!

Go hard or go home!

Den är här nu, den vackraste klänning jag någonsin sett hitills. Den är här framför mig, något för stor och för lång men den vackraste jag sett. Jag blir ledsen och arg men ändå glad, den skulle ändå inte suttit som jag velat och jag hade behövt göra om den tyvärr trotts man gav sina exakta mått.
Den är så vacker, men det kanske var meningen, jag skulle inte gå på det bröllopet kanske, det bröllop som är idag och idag känns det lite tråkigt att sitta och tänka på det. Dagen har jag spenderat med Emelie, hämtat massa saker från mina lådor och solat, snart kommer Camme och Celaya hit och vi ska ha girls night, awesome!
Saknaden är värst, den slår till hela tiden, längtan efter att få krama om och bara känna närheten, att få känna de där mjuka läpparna, den perfekta kyssen, men det är väl något man måste ta helt enkelt.
Orkar inte skriva mer idag, ska hoppa in i duschen innan jag ska möta upp tjejerna.
/ Elin

Det känns så tomt, tommare än någonsin. Ord kan inte beskriva hur jag känner mig, man ser det i mitt ansikte istället.
Tårar som inte slutar rinna,en ånger så djup och tusentals frågor dyker upp, Varför?Hur?vad gjorde jag för fel? Drömmarna är bland de värsta, de är de vackraste drömmarna man kan tänka sig tills man vaknar och verkligheten slår till igen. Förtvivlad,sårad och ledsen men ändå så stolt.
Jag går framåt med huvudet högt trotts tårarna som rullar ner för kinden, jag stannar inte och låter det bryta ner mig, jag fortsätter att gå.
Jag förvånar mig själv varje dag i mitt eget sätt att tänka, jag blir stolt över mig själv och hur jag tar mig igenom saker och ting, styrkan kanske finns där ändå? Styrkan att aldrig ge upp.
Min mamma sa en gång till mig att jag kan göra vad jag vill bara jag ger mig fan på att klara av det, min underbara mamma
 En annan person som också för den delen är en mamma sa till mig att jag har stora talanger och det kommer gå bra för mig vare sig det gäller jobb eller livet i sig, jag måste bara våga tro på det själv.
Den lilla flickan i mig med så stora drömmar försvann ett tag, hon tappade tron på sig själv för att alla andra sa motsattsen.
Den lilla flickan i mig känner jag utav, hon med drömmarna som hon så gärna vill ska ske.
Hon vill dansa,sjunga,hon älskar att stå på scen och känna sig hemma och ett med musiken.
I alla år har hon sett upp till en person och försökt lära sig av honom,bli lite mer som honom, men det hon inte förstår är att hon redan är där, nu måste hon bara hitta sig själv igen.
Den flickan heter Elin, och det är jag!