Elin's

Okej utmaning nr 6 om jag har rätt, min Idol...svårt!! Jag har inga direkta idoler på så vis men skulle jag behöva säga några st så måste jag lägga upp dom i en musik genre och en dans eftersom de är det bästa av två världar enligt mig.

Så Musik isåfall, jag har sedan en lång tid tillbaka alltid haft Christina Aguilera som en utav mina idoler. Henne röst,styrka och hennes sätt att framföra saker live går inte att beskriva på långa vägar, magi är vad hon skapar enligt mig.
Kommer aldrig glömma hennes Stripped tour när hon var här i Stockholm, jag var där med min bästa tjejkompis och jag har aldrig varit på en bättre konsert tidigare faktiskt.
En av mina andra idoler måste vara Missy Elliot, den bruden går bara att beskriva med ett ord : TUNG!! Hennes musik och stil gör henne unik. Jag kommer ihåg när jag såg videosarna med de små barnen som dansade och tänkte för mig själv att kan dom så kan jag, det var mitt mål. För mig är hon en av mina idoler oxå pga att hon är en av de få överviktiga tjejerna i musikbranchen som verkligen aldrig fallit för grupptrycket utan kört sitt eget race, på så sätt ser jag upp till henne.
 

Dansmässigt så kommer det för alltid att vara Bounce som är min stora inspirationskälla, dom skapade dans sverige och för mig kommer dom alltid vara mina idoler vare sig dom uppträder eller ej, finns ju fortfarande klasser man kan ta för dom så dom kommer alltid leva vidare i varje dansares hjärta. Kommer aldrig glömma deras sista show i Globen förra året eller MJ Tribute som gjordes på plattan,centralen och stureplan, det var en otrolig upplevelse att få se och att alltid få komma ihåg och dela det minnet gör mig varm i hjärtat.

Dag 5 - Ett ögonblick

Jag har så många ögonblick så det är svårt att välja men jag hade tänkt mig att göra såhär, ett av mina bästa och ett av de värsta ögonblicken i mitt liv.

BÄSTA!
Ett ibland de bästa ögonblicken i mitt liv måste ändå vara när jag i sommras lev upp på scenen på vår Blue Hill avslutning, först ut var vi RecognizeD och körde gärnet, men det bästa ögonblicket var sekunderna efter vårt uppträdande, när vi slog ihop oss med en dancehall grupp och formade gruppen Karma. Känslan,pirret och magiken bakom hela uppträdandet blev äntligen till verklighet och jag glömmer aldrig hur hårt vi kämpade, hur mycket tid vi hade lagt på att göra detta nummer. Blod,svett och tårar är vad vi faktiskt bokstavligen gick igenom, jag har aldrig någonsin känt mig så hemma i en grupp som med denna, det blev min andra familj, min dansfamilj.
Det är ett utav det bästa ögonblicken i mitt liv, att få stå där och uppträda med det vi kämpade så hårt för, det vi trodde på och framförallt att få göra det med kärlek till dansen och respekt för varandra. Att två helt olika grupper med så mycket hat och avundsjuka bakom sig helt plötsligt ett, ett med varandra.
Ord går inte att beskriva men jag vet att vi som var med under dom minuterna på scenen känner förmodligen likadant som jag.




Värsta!
Ett av mina värsta ögonblick i mitt liv vilket det finns precis lika många utav som bra så valde jag när vi i sommras åkte till min pappa, inte för att resan var dålig nej utan för hemvägen gick så tokigt till.
Vårt flyg skulle gå 02.30 från Kos och vi var på plats på flygplatsen redan vid 00.30 och checkade in, gick och satte oss ute och njöt av värmen som är så underbar på natten.
När klockan började närma sig 01.30 så fick vi ett meddelande i högtalaren att vårt flyg inte kunde landa på Kos pga dimman som låg över hela flygplatsen och fick landa på Rhodos så länge, jahapp då var det bara att vänta tänkte vi.
Vid 02.30 meddelar dom att kaptenens flygtimmar tagit slut och dom kommer bli kvar på Rhodos och nästa meddelande skulle vi få kl 05.30, när vi fick veta det så var det typ det värsta som kunde hända då trodde vi eftersom vi blev tvugna att sova på flygplatsen,vi fick lov att hämta en macka och dryck på en Everest kedja, typ som vårt Subway kan man säga.
Flygplatser utomlands brukar ju ha AC vilket gör att det blir kallt inne och varmt ute, vi velade ett bra tag om vi skulle sova inne eller ute men efter mycket om och men så blev det inomhus. Vi raddade upp oss på fyra bänkar och la våra väskor som kuddar som tur var så hade Rebbo packat ner en stor tröja som jag fick krypa in i och sova men jag kunde inte släppa att stackars Mia låg där och huttrade med sina shorts vilket gjorde att jag gick till Taxfreen efter typ 20 min och köpte en sjal och la över henne, men det förstog hon nog inte då.
vid 06.30 vaknade vi upp och hörde i högtalarna att vårt flyg skulle komma kl 11.00 och vi fick hämta en varsin dryck och macka igen, men när vi väl skulle hämta så säger dom att dom inte blivit informerade om detta och allt dom fick ge var en dricka, well well vi tog drickan och gick ut från flygplatsen och satte oss i solen, kunde lika gärna steka på lite innan vi åker.
Under hela tiden så messade jag min pappa och berättade läget för honom, ringde min mamma och bad henne ringa till Norwegian eftersom dom var så dåliga på att ge info om flyget efter ett tag. När klockan började närma sig 10.30 så gick vi in och satte oss i väntsalen, tjejerna titta ut mot banan och jag sa att vårt flyg har inte landat ännu för den står ingenstans men allt man kunde göra var att hoppas att den stog där någonstans, klockan blev 11.00 och inga nya meddelanden, vi väntade en halvtimma och då säger dom att Rhodos flygplats har blivit avstängd pga säkerhetsskäl, ett flygplan stog mitt på banan och snurrade runt bara på värmen från marken har jag för mig. Då bört det loss för oss alla som skulle med det flyget, vi bröt ihop och jag kände verkligen att vi kommer aldrig komma hem nu, jag messade Alvaro och var så ledsen eftersom vi skulle ha setts vid en speciell tid den dagen men fick berätta att jag inte visste när vi skulle komma hem. Det tog 1½ timma innan flyget kom och då var det snabba puckar som gällde på en kvart hade dom fyllt planet och vi var påväg hem, min flygrädsla var som bortblåst helt plötsligt jag kommer ihåg att ja var rädd men jag kände bara en sån lättnad över arr få komma hem igen, vi var hemma i Stockholm runt 16.00 och jag och älsklingen kunde äntligen krama om varandra runt 18.00, flyget var alltså 10 timmar försenat och det tog mig sammanlagt 15,5 timmar att komma hem och när jag såg min mamma så började jag gråta eftersom jag aldrig hade flygit ner till Kos utan henne och bara för att jag gjorde det så hände detta kändes det som.
Det är ett av mina värsta ögonblick faktiskt, att inte veta när man kommer komma hem och all frustration plus sömnbrist och alldeles för lite mat i magen, inte så värst roligt när jag hade kunnat spendera kvällen och morgonen med min pappa och dricka en sista frappé.

Ursäkta fotot men det här var vårt humör på morgonen, och humöret när vi kom hem
,

Dag 4 - Mina vänner:

Mina vänner är bland det viktigaste för mig, utan dom hade mitt liv vart tomt.
Jag har några få som står mig riktigt nära, det är dom som jag känt i 16 år som vet allt om mig och som alltid finns där vad som än händer. Sen har jag några andra som jag knappt kännt i 1 år men som betyder extremt mycket för mig och som det känns som jag har känt i hela mitt liv.
Tänkte berätta lite om några utav dom för er, först ut är:

Emelie Teresia Johansson

Den här tjejen har jag känt sedan vi var 7 år, dock började vi inte umgås förrns vi var 13 år och hon är min närmaste bästa vän om man kan kalla det så. I år har vi stått varandra sida vid sida i 10 år och jag har sett henne utvecklats genom åren, sett henne må dåligt och komma tillbaka starkare än någonsin. Hon är den personen som vet när jag är ledsen utan att jag behöver säga något, jag ser upp till henne på många sätt och jag är så stolt över henne för allt hon åstakommit under en kort tids period. Vi båda har många minnen tillsammans, många bra och många dåliga men jag tror det är de som gör oss till dom vi är och vi lyckas alltid ta oss igenom svåra tider tillsammans. Vi har haft perioder då vi inte pratat med varandra på över några månader men har alltid löst saker på något vis, jag älsar och uppskattar henne på så många sätt och skulle inte byta ut henne mot någon annan i världen.

  


Sandra Lagerkvist

Sandra och jag har känt varandra sedan vi var 7 år, men det ar inte heller förrns vi var 13 år som vi började umgås på riktigt, idag står hon mig närmre än någonsin och jag kan inte se mitt liv utan henne. Hon inspirerar mig dagligen och hon är en av de få som jag anser har en stark själ. Hon finns där i alla lägen och är en riktigt klok tjej, har jag funderingar eller bara har något roligt att berätta så är det hon jag ringer. Hon är den som kan få mig att stälal mig och sjunga karaoke fast att jag hatar det, det går inte att ha tråkigt med henne eftersom det alltid händer något roligt runt henne. Hon är den enda av mina vänner som är lite av en lill gammal klok gumma för mig, hon lagar mat från scratch inga pulver såser här inte, fixar och donar och älskar pyssel, allt de som jag inte har tålamod till det är Sandra i ett nötskal vilket jag älskar med henne.
Hon är den jag vet kommer finnas där när vi är 80 bast och sitter i rullstol och sjunger sig fram i livet.

  

Mia Taipale

Vi har känt varandra i 4 år jag och Mia och för mig är hon bland de viktigaste personerna för mig.
Vi träffades genom våra ex eftersom de var bröder, sedan dess har vi hållt kontakten och gått igenom otroligt mycket.
Vi har både älskat och hatat varandra och sagt upp kontakten till att sedan plocka upp den igen och blivit närmre vänner än någosin. Mia för mig är en riktig liten må¨lmedveten tjej som har höga krav på sig själv men som alltid lyckas med vad hon än tar för sig vare sig det är skola eller privata saker. Det kan gå flera veckor innan vi pratar med varandra men på något underligt sätt så vet vi vart vi har varandra och därav spelar det inte så stor roll om man pratar varje dag eller inte. Hon står mig väldigt varmt om hjärtat och jag hoppas verkligen att jag kommer ha henne vid min sida när man är grå och gammal. Hon är en av de tjejerna som följde med mig i sommras till min släkt på kos, något jag alltid kommer se tillbaka på med ett stort skratt. För mig är hon en av mina solstrålar i livet.

  


Resterande som har medfört det där lilla extra i mitt liv består av:Michelle Bellange, Rebecca(Rebbo) Löwengrip och Camelia Raufi.
Dessa tre personer har gjort mina dagar under 2010, Micha är som en lilla syster till mig och jag har insett att vi två har liknande bakgrunder när det kommer till familjeförhållanden. Hon är den sötaste lilla tjej jag vet och väldigt mogen för sin låga ålder, en av de människor jag önskar att jag kunde se varje dag.
Rebbo är en av de enklaste tjejerna jag känner, ka prata om allt med henne och hon finns alltid där för en. Hon har en stark personlighet och är verkligen imponerad av hur stark en människa kan vara efter alla omständigheter som hon vart med om, hon är även en av de som följde med till min släkt och som sagt that´s a moment to remember.
Camme är min gamla danslärare som jag ser upp till på så många sätt och vis, hon är en ren inspirationskälla och en otroligt underbar vän. Finns inget annat än kärlek för den här bruden och jag vet att hon har så mycket att ge till denna värld, en dag kommer ni se henne överallt.
Självklart har jag även många andra vänner men dessa är de som verkligen betyder det där lilla extra i mitt liv, de som gör mina dagar och de som finns där för mig på det sätt jag finns där för dom.
1. Micha och jag, 2. Camme och jag, 3. Rebbo och jag.
  

Dag 3 - Min Familj:


Min familj här i Sverige består av mig Elin, min mamma Lena,pappa Johan och mina två bröder Adam och Elias. Min mormor och morfar, min farfar och farmor.
Det spelar ingen roll vad som än hänt/händer i min familj de är fortfarande min familj och jag älskar dom.
I Grekland har jag mina två syskon Azize och Mahmut och min biologiska pappa Moustafa som bor med sin engelska fru Teresa. I Grekland har jag även alla mina kusiner och även fastrar tyvärr hann jag aldrig träffa min farbror innan han dog vilket känns lite trist, sen har jag även mina biologiska farföräldrar som är världens gulligaste. Det spelar ingen roll att jag bara träffar de en gång om året för hur ont det än gör att åka ifrån dom eller att inte se dom så vet jag att dom finns alltid där.

Finns inte så mycket mer att skriva om min familj faktiskt, inte något som är speciellt för att skriva här.
So that was it, / Elin

Min barndom:

Jag är som sagt född och uppvuxen i en förort söder om Stockholm tillsammans med min mamma,styvpappa som jag ändå kallar för pappa eftersom jag är uppvuxen med honom sen jag var 1 år gammal, och mina två bröder.
Jag kan inte klaga på något om min barndom egentligen,det enda jag har fått uppleva är att vara ifrån min riktiga pappa som bor i Grekland, min mamma och pappa träffades på Kos och när min pappa var blott 18 år gammal så föddes jag, tyvärr så åkte han in i lumpen det året och min mamma var här i Sverige.
Jag träffade min pappa första gången när jag var 1 år sen vet jag inte riktigt hur lång tid det har gått genom åren men jag vet att mitt sista minne av honom som liten var när jag var 5 år och jag var där med min mamma och styvpappa, sen tog det ca 5 år innan jag såg honom igen.
Jag har växt upp med två småbröder här hemma på mammas sida, inte är det alltid lätt att vara storasyster åt två stycken som gör mig galen dag in och dag ut, gäller idag med, de är 18 och 15 år gamla.
Jag har två syskon på pappas sida, en lilla syster och en lillebror som är 13 och 6 år gamla, tyvärr så träffar jag dom bara en gång om året när jag åker dit varje sommar, men förhoppningsvis så kommer jag tillbringa både sommaren och jul hos dom det här året, vi får hoppas.

Under min barndom reste vi mycket till Spanien eftersom min styvpappa är därifrån så åkte vi ofta hela familjen tillsammans med farmor och farfar och bodde i deras hus dom hade i La Manga, jag har många minnen därifrån och önskar att jag en dag kan åka tillbaka och se hur det ser ut idag, jag har inte vart där på snart 9 år sen sist eftersom dom sålde huset.

När jag var väldigt liten gick jag hos dagmamma fram tills jag var 6 år, då gick jag på 6 års verksamhet halva dagen och helva hos min dagmamma som jag fortfarande har kontakt med och som jobbar med min bästa tjejkompis idag, har även kontakt med hennes söner och dotter.
Som liten var jag väldigt blyg inför människor jag inte riktigt kände men om man väntade kanske 10 min så blev jag mycket bekvämare direkt. Jag var ofta med i tävlingar i skolan eller som arrangerades i andra skolor och uppträdde mycket, speciellt klassens timma då det skulle vara Spice Girls varje Fredag.
Vi vann många priser under de åren och vi vann mycket priser med klassen jag gick i, vi korades som den bästa atletiska klassen i vår skola eftersom vi alltid vann, lite roligt faktiskt. När jag var ca 12 år tror jag så bildade jag och tre tjejer till en grupp, vi sjöng,dansade och skrev texter och kallade oss för Angelz, det höll vi på med i ungefär 1 år tills det blev jag och en tjej kvar, min bästa tjejkompis idag.
Vi två jag och Emelie började umgås med två andra tjejer och tillsammans har vi spelat in 5 låtar tillsammans i en studio här i Skogås och uppträtt titt som tätt tillsammans, men ska jag vara ärlig så är jag bara stolt över 2 utav dom och kan glatt visa upp dom utan att skämmas. Jag var den som skrev texter och fick hjälp att renskriva dom och rätta till vissa ord som blev fel, sen visade jag tjejerna och frågade om deras åsikt om dom gillade den så blev det studion med låten som jag skrivit. Tyvärr slutade vi spela in efter att vi var 15 år, men en utav oss Sandra hon sjunger fortfarande och är GRYM!! jag skriver fortfarande texter, mycket dikter eller låttexter, Emelie slutade sjunga efter vår 2 låt som vi spelade in men var alltid där och gav oss hennes åsikt och hjälpte oss under gången, Maria är mamma till en liten 2 årig dotter och bor uppe i Sundsvall just nu.

Vad kan jag berätta mer om min barndom? Jag var väldit kräsen med mat vilket jag fortfarande kan vara, tyckte inte om så värst mycket men har lärt mig att äta vissa saker idag och chockar mig själv och min mamma när jag kommer hem och helt plötsligt säger jag att jag äter Broccoli tex. Jag hade 2 kaniner när jag var liten ena hette Casper och honom fick jag när jag var 10 år gammal sen fick jag Elsa och hon var 2 år när vi fick henne.
Har även haft två sköldpaddor som hette Aladdin och Jasmin, och tre katter som hette Emil,Ida och Mysan, tyvärr fick vi sälja katterna eftersom jag blev allergisk mot pälsdjur när jag var liten och hade svår astma.
Idag är min allergi mycket mildare men är fortfarande mycket mer allergisk mot katter än hundar, har inte lika svår astma som när jag var liten alls, den försvann faktiskt under några år när jag spelade fotboll men kom tillbaka en vinter är jag hade fått en infektion i luftvägarna, mycket berodde nog oxå på att det var då jag började röka, så det är inget jag rekommenderar.
Vet inte riktigt vad man kan berätta mer om sin barndom, så jag lämnar det såhär istället.
Take care/ Elin

Jag och mina bröder för två år sedan

Ghetto Bebie´z

Jag och Emelie 14 år i Spanien

Vi 4

9 år gammal

Angelz

dag 1 - presentera dig själv
Om mig: 

Jag heter Elin Thudén och är född 1988 på Huddinge sjukhus.
Jag är 50% svensk och 25% grek,25%turk, min mamma är från Sverige och min pappa är grek/turk.
Jag har totalt 4 syskon, två från mammas sida och två från pappas, jag bor i en förort söder om Stockholm med min mamma,mina två bröder,min styvpappa och vår hund Chelsey, vilket är ganska trångt enligt mig när man bor i en 3:a.

Då:
Jag har alltid älskat att dansa,sjunga och stå på scen men med åren så har jag fokuserat mycket mer på dansen än själva sången. När jag var 9 började jag dansa Hiphop för barn och slutade när jag var 11, då började jag spela fotboll istället och höll på med det tills jag var 14. är jag var 14 började jag dansa på en dansskola som hette Annikas dansskola på Odenplan och började på Streetfunk för Niki Tsappos och Åsa Halleskog. Där dansade jag tills jag blev 18 och fick ett jobb som danslärare för barn som jag undervisade i 1 år.
Tack vare jobbet på Annikas dansskola fick jag ett erbjudande om en yttligare tjänst på Korpen förening Sportis som danslärare för barn, där undervisade jag ensam i två terminer tills jag tog in min dåvarande bästa vän Alvaro att undervisa med mig, det gjorde vi i 2 år efter det.
Medans jag undervisade de första två åren tog jag uppehåll från dansen jag själv för att hitta tillbaka till glädjen vilket jag fann på Blue Hill år 2009. Där dansade jag först Dancehall för Camelia Raufi under vårterminen, höstterminen 2009 började jag i en performance grupp vilket gjorde att jag blev intagen till den stängda gruppen/Recognized där bara lärare kan välja ut elever till gruppen, ledda av Camelia Raufi,Caroline Borja och Cicci Offerlind, där stannade jag till vårterminen 2010. Under Våren 2010 spenderade jag mina fredagskvällar på Tuben i Farsta och dansade för Camelia Raufi där hon undervisade oss i allt från dancehall,house och hiphop vilket ledde till att en grupp bildades som blev kallad för Karma, det var det bästa tiderna jag vart med om på länge.
Hösten 2010 började jag i en grupp som kallas för Babydollz, dit gjorde jag audition och dansade 6ggr/veckan för massvis med kända danslärare här i Sverige bla. några av mina idoler från Bounce.
Jag har gått Hotell/Restauarng i Gymnasiet med inriktning kock/storkök men kommer bara ihåg vissa saker från utbildningen tyvärr eftersom jag valde att inte bli kock trotts allt. Jag har spenderat 5 år av mitt liv på en cirkus och följt med ut på turné runt om i Sverige och jobbat i både kassa och biljettförsäljning, jag har jobbat som barnskötare åt en familj inne i stan två tre kvällar i veckan och jobbat på julgalan som "nisse" med bland annat Edin Jusuframic som är en del av Ragdollz, grundarna av Babydollz, lite komiskt.

Nu:
Jag jobbar som servitris på en Grekisk kolgrill samt jobbar extra på Junibackens restaurang, Jag har två mycket nära tjejkompisar som jag vet att jag alltid kan lita på som heter Sandra och Emelie, vi har kännt varandra sedan vi var 7 år gamla men började inte umgås förrns vi var 13 år ungefär.
Jag har en killkompis som heter John som jag anser är den närmsta killkompisen jag har idag, tyvärr är kontakten väldigt dålig men jagvet att han alltid finns där för mig.
Jag har en pojkvän som heter Alvaro, som tidigare är nämd här i min blogg som min bästa vän vilket han var.
Vi har vart tillsammans i 2½ år nu men känt varandra sedan hösten 2006 då jag såg honom uppträda mitt framför mina ögon på samma dansskola som jag var på. Han är den som gjort mig till en bättre människa än vad jag var, den som öppnade mina ögon och som fanns där för mig när jag lämande mitt förflutna bakom mig och gick vidare. Han är den som stöttat mig genom allt, som trott på mig och uppmanat mig att fortsätta kämpa.
Som person är jag väldigt envis,blyg, hjälpsam och en god lyssnare, förutom det så är jag en väldigt känslig person, jag är 1.58 lång men har ett stort hjärta.

Resten får ni veta när resten kommer upp, tills dess sov så gott och jag hoppas ni alla har haft en bra jul och en bra start på 2011, take care /Elin

Var nyss in på min älskade vän Michas sida och såg en sak som hon håller på med så jag tänkte göra detsamma för skojs sull såhär ser det ut :

dag 1 - presentera dig själv
dag 2 - min barndom