Hate that I love you
Mycket har hänt, många tankar har gått på högvarv.
Hur gör man när man fått sitt hjärta krossat? Hur går man vidare utan att bry sig? Just när livet började se så mycket ljusare ut så slocknade allt igen, det blev svart och nu är tunneln lika liten igen. Skrev för några dagar sedan på min mobil som jag skulle vilja skriva ner här.
"Jag finns inte kvar, jag ser mig omkring men känner inte igen mig. Tomma väggar och saker som en gång tidigare funnits där är spårlöst försvunna. Minnen är som bårtblåsta och det enda som finns kvar är jag som fortfarande ligger i din säng. Jag finns inte där på samma sätt så varför ger jag dig en sån stor plats i min värld fortfarande?"
Livet tar en med på en riktigt berg-o-dal bana, upp och ner hela tiden. Känslor som inte försvinner över en natt spelar en ett spratt många gånger och sårar en gång på gång. Vad jag inte kan förstå är hur känslor kan skrämma iväg en så pass att man inte kan hantera dom annat än att uppträda kallt. Hur gör man när man fortfarande har starka känslor för någon, hur går man vidare från något som en gång var ens allt utan att bli berörd. Tid det var vad jag ville ge men frågan är hur mycket tid som är acceptabelt, inser mer och mer för varje dag att tid det är något dyrbart och jag är ingen reserv del, jag är mer värd än så.
