Elin's

Sist jag skrev blev det väldigt djupt och ingående om mig som person men det var något jag var tvungen att få ut, för de som läser som inte känner mig tillräckligt bra, för att få en inblick i vem jag är.
Just nu sitter jag och äter lite salta kex med brieost och kollar på mina Grey´s avsnitt, helt sjukt hur mycket dessa avsnitt får mig att blicka tillbaka, hur de får mig att inse hur långt jag kommit och hur tårarna börjar rulla ner för kinden igen pga minnen.
Ja,jag är största serie nörden gällade Grey´s men jag tror verkligen att man kan relatera till något beroende vart man är  i livet och just i de tillfällena så var jag där, det var min historia fast i en serie, låter helt sjukt men så ser jag på det.
Idag har jag kommit långt, kämpat hårt med att lära känna mig själv, lära känna mina vänner och framförallt att utveckla mig själv till någon bättre. Jag fick en kommentar från en kär vän till mig på det senaste inlägget och det värmer mig, det värmer att det finns någon som faktiskt tar mig på allvar och mina ord, jag är inte perfekt absolut inte, det är ingen men är det något jag tror på så är det mig själv. Jag rensade bland mina gamla saker idag och hittade ett brev jag skrev om mig själv när jag var 13 år, jag blev chokad,ledsen och nästan lite besviken att jag trodde så lite på mig själv men förvånad över att exakt samma ord som jag använde fanns med även för 9 år sedan. Hade jag kunnat säga en sak till mig själv som 13åring eller tonåring över huvudtaget så hade jag nog velat säga att fortsätta kämpa, gör det du brinner för och tro på dig själv även om andra trycker ner dig.

Drömmar det är en rolig sak har jag tänkt på, varför finns det drömmar som återkommer men i andra skepnader? Jag drömmer ofta och jag drömmer många gånger om sådant jag inte vill drömma om, sånt jag vill lägga bakom mig, sådant jag inte har tillåtelse att prata om enligt mig själv.
Sådant jag kastat åt sidan och försökt glömma bort, kanske det är därför dom spökar? Sånt man försöker glömma bort, sånt man blir tvungen att blockera kanske hittar sina vägar genom drömmen? Det tror jag iallafall, jag pratar sällan om det och jag tror det har gjort att jag i mitt undermedvetna fortfarande går igenom en process, något som kanske tar längre tid om jag inte pratar eller skriver om det. Det är så jag funkar, jag får ut mer när jag skriver och jag får ut så mycket mer än vad ord skulle göra, kan vara bra att ha någonstans att skriva då när det ändå inte är så många som läser, kan vara ganska skönt.
Om man tittar bakåt i min blogg så hittar man mycket av saker jag kämpat med, och jag tycker det är bra det är bra att jag kan påminna mig själv på det sättet vad jag har idag och hur tacksam jag är för det. Jag tycker det är bra att ha en överblick oavsett om det handlar om saker som inte har med nutiden att göra, men det gör en påmind om att man aldrig någonsin vill hamna där igen, det får mig att kämpa och att tro.

Så nu lämar jag deeptalk för en stund, imorgon kommer älsklingen hit och ska hjälpa mig att kasta en massa saker i mitt rum så min nya säng får plats när den kommer, farfar kommer oxå at hjälpa mig med körning till grovsoporna vilket är snällt. Onsdag ska jag träffa min vän Camme för en fika, funderar på att försöka hinna med en klippning innan nyår, vad ska ni göra på nyår? Själv ska jag vara hemma hos Alvaros äldsta bror och fira in 2011, ska bli riktigt kul. Nu är det dags för mig att dra mig mot sängen, huvudet bultar och ögonen är tunga så jag skriver lite när jag har något på hjärtat igen tills dess så tycker jag att ni ska lyssna på den här låten, orden och betydelsen är obeskrivlig.
/Elin

Okej jag ljög sist jag skrev här för två veckor sedan, självklart firade vi min älskade Alvaro, kunde ju bara inte skriva detta här eftersom han ibland får för sig att titta in. Vi hade en överraskingsfest för honom som jag,hans mamma och hans kusin hade anordnat och jag bjöd in hans närmsta vänner att komma och fira honom, släkten var där och allt blev en succé för första gången haha.
Sedan dess har jag jobbat på Junibacken där jag nu har fått en anställning, kommer börja mitt första pass i Januari vilket känns grymt kul men än så länge är det bara extra vilket jag nöjer mig med. Jag har åkt skridskor med mina underbara vänner Micha,Rebbo,My och med Alvaro vilket var hur kul som helst, vad har jag mer gjort sen dansen slutade? Typ inget annat än att jobba och suttit hemma och kollat på min Grey´s Anatomy box. Känns rätt skönt ändå att jag fått varva ner på det sättet och tagit det lugnt, precis vad jag behövde faktiskt.
Igår var jag hem till min älskade vän Sandra tillsammans med Emelie och åt god middag, käka julgodis hon gjort själv och kollade på mitt uppträdande jag gjorde i No Limits. Kändes så skönt att äntligen få sitta ner med dom och bara vara, jag älskar att vara runt dom mina allra närmsta vänner som jag kan lita på till 110% no matter what.

Idag fick jag mig en tankeställare och jag vet inte riktigt vart det kom ifrån men jag insåg helt plötsligt att jag har vart med om mycket i mitt liv, mycket som helt plötsligt slog mig och jag tänkte dela det med er som läser.
Sedan barnsben har jag vart den som är lite blyg när det gäller nya människor, jag har aldrig riktigt velat ta första steget att presentera mig osv däremot har jag alltid varit den som ska styra och ställa, alltid den som ska skydda de som blivit utsatta för nogon form av förolämpning eller dylikt.
Jag har mobbat och blivit mobbad själv både psykiskt och fysiskt och allt har satt sina spår.
När jag var liten var jag den som samlade alla tjejer i klassen och satta ihop dansnummer till Spice Girls och enligt min mamma har jag alltid varit den som varit ledaren, en typiskt storasyster roll enligt henne.
Men jag har många minnen som fortfarande spökar och som jag aldrig kan förlåta mig själv för, speciellt inte när den personen det handlar om är den personen som ligger min närmast om hjärtat idag och jag har aldrig vågat prata med henne om det, det gör ont att veta att jag utsatte henne för något sådant.

I tonåren utsattes jag för mycket speciellt mobbningen, jag har aldrig pratat om det såhär öppet inför någon men det är dags att jag får det svart på vitt. Jag var tillsammans med någon som gjorde att jag inte blev omtyckt, jag blev vänner med de som ansågs vara de "svaga" en som höll tyst,en som var rödhårig och hade glasögon och en som var tjock, det var inte populärt enligt andras ögon.
Det var så jag hittade mina riktiga vänner, de som fanns där för mig och gick igenom samma sak som mig och dom finns med än idag.
I Gymnasiet så hamnade jag i en klass med en tjej som gick i min klass under högstadiet vilket gjorde det lite svårare för mig, jag hitta två kompisar som jag var med dag inoch dag ut i 3 års tid, det var inte heller populärt. Jag kommer ihåg en lektion då jag hörde en av tjejerna i klassen snacka skit om min bästa tjejkompis vilket gjorde mig fly förbannad eftersom jag satt i samma rum bara några bänkar ifrån och jag reste mig upp och frågade vad fan hon höll på med, jag konfrontera henne inför hela klassen och min lärare och undrade vem fan hon trodde hon var som tror att hon kan sitta och prata om min vän på det sättet, och återigen så var det jag som hade gjort fel, jag fick skit för att jag sa ifrån, vilket är ett moment som kommer och går i livet.
Jag har blivit lurad många gånger och hade så falska förhoppningar om människor eftersom jag alltid vill se något gott hos en människa.

Jag har blivit sviken och jag har svikit många jag själv,jag har sårat och blivit sårad tillbaka, jag har ljugit och byggt upp en låtsas värld för mig själv byggd på lögner för att jag aldrig vågat möta sanningen, tills en person spotta allt i ansiktet på mig, det är jag tacksam för idag. Jag har förlorat någon som betydde så mycket för mig att det fortfarande gör ont, jag gråter fortfarande och jag läker fortfarande för att allt jag minns börjar försvinna.
Jag har varit rädd för att vara själv, jag har sökt tröst och bekräftelse hos andra jag har legat vaken om nätterna med skuldkänslor som fortfarande dyker upp ibland. Jag har blivit älskad och hatat, jag har tagit skit och varit på botten men tagit mig upp igen.

Jag har gått igenom mycket under mina år, jag har sett människor komma och gå i sin egen takt, jag har lämnat några bakom mig och jag har hittat nya. Jag har byggt upp mig själv på nytt och jag har börjat acceptera att ingen är perfekt. Jag tror på att alla människor förtjänar en andra chans men inte mer, jag försöker alltid se något gott i människor tills dom bevisar motsattsen och då försvinner dom lika fort som dom kom in. Jag har sett min bästa vän fara så illa att jag självmant sökte hjälp åt henne, jag har sett en nära vän skada sig själv så illa att jag inte visste om hon skulle vara vid liv nästa gång jag pratade med henne. Jag har en splittrad släkt här i Sverige som jag knappt känner, en släkt i Grekland som jag ser en gång om året, en pappa jag önskar var tillgänglig året om men som jag ser en gång om året. Jag har aldrig skrivit det här och jag har aldrig sagt de här orden som jag skriver nu men jag behövde få ur mig detta.
Trotts allt som händer under åren som går så är jag tacksam, jag lever, jag har tak över huvudet och får mat i magen varje dag. Jag har gått igenom mycket men det är en del av livet, man går igenom saker och man gör misstag för det är det som gör oss mänskliga. det är så vi lär oss.
Jag är den jag är och det finns säkert de människor som inte förstår sig på vem jag är men jag säger bara såhär då, det skiter jag i fullständigt. Lär känns mig och se vem jag verkligen är innan man dömer mig, som man brukar säga "don´t judge the book by it´s cover cos you might be surprised". Jag har mina svagheter ja och jag är en jävligt envis person som gärna anser att jag har rätt när jag kanske inte har det, men jag inser oftast det själv. Jag är en blyg tjej egentligen som gärna inte tar för mycket plats, som gärna ställer mig i hörnet istället för att vara "the center of attention" . Jag har starka åsikter och står fast vid dom, jag säger vad jag tycker och jag står för de jag säger. Jag är ler och skrattar även om jag mår dåligt, men är dålig på att ljuga. Jag är osäker när det kommer till förhållanden vilket är min svaga sida, den som jag jobbar mest på, att lita på människor. Jag har svårt att släppa in nya människor i mitt liv och nöjer mig hellre med få nära än fler bekanta.
jag har jobbat med allt från att stå i en kiosk på cirkus till att byta blöjor på ungar, jag har dansat i hela mitt liv, och anser att scenen är mitt andra hem. Jag har gått igenom mycket men är ändå tacksam för allt jag har, och jag är stolt över den jagär idag. Jag är Elin och jag vet vem jag är, jag kanske inte vet vad jag vill här i livet men jag vet vad jag drömmer om jag jag jobbar för att komma dit jag vill, jag är jag och jag är unik.

/ Elin


"The truth about any kind of wounds, is to dig down and find the real source of the injury. And once you´ve found it, try like hell to heal that sucker"

Hej allihopa!
Denna helg har vart helt störd, i fredags var jag på personalfest med jobbet i Södertälje det var riktigt trevligt, stog och väntade på en buss i 45 min innan jag insåg att vi kollat fel på tid tabellen så jag hade alltså stått 45 min i onödan och trott att buss jäveln var sen, tillslut kom jag iallafall hem till min älskling.
I Lördags hade vi audition träning med Babydollz, det gick inte som förväntat självklart satte man korren men man fick inte till känslan eller något liknande, så lite besviken på sig själv kanske man blev.
I Söndags var det dags för den riktiga audition och det var GALET!, körde på som aldrig förr och har aldrig vart så stolt över mig själv som jag var då, känslan,korren allt satt där det skulle, tyvärr så kommer jag inte fortsätta i gruppen eftersom jag måste ta tag i andra saker innan jag slänger mig in i såna här saker igen.

Veckan som gått än så länge har jag spenderat på jobbet, har blivit riktigt äckligt förskyld och har typ haft ont i halsen så jag fick avstå från den enda danslektionen jag såg fram emot den här veckan men fick veta nyss att vi kommer köra samma korr idag som på audition så det går inte att säga nej. Nu har det ändå gått över till en vanlig förskylning och smärtan i halsen är borta så det ska inte vara någon fara.
I helgen blir det lite middag och bowling för min älskling som fyller år, får ta och fira riktigt rejält nästa månad istället. Känns helt sjukt att jag faktiskt lärde känna honom när han var 15 och nu blir han 20, tiden går så sjukt fort och rätt som det är så står man här nästan 5 år senare. Vi har ju bara vart tillsammans i 2½ år men vi har som sagt kännt varandra betydligt mycket längre, kommer ihåg när jag skrev här i bloggen om min "bästa vän" det var han och det roliga är att idag är han den jag får spendera så mycket kärlek på, lite roligt och sjukt sådär.
Nu ska jag iväg in mot stan, ska se om jag hittar någon present eller liknande för det lilla jag har sen blir det in mot dansen och träffa miss Celaya och käka lite innan dansen.
Slänger in videon på låten som vi körde till på audition och som vi kommer köra till ikväll,
take care /Elin

Så är mitt humör just nu, det enda som gjort mig på humör är en enda låt som ligger mig varmt om hjärtat pga alla minnen bakom den, men det är det enda.
Är så oerhört trött och förbannad och vill bara vara ifred, jag är ledsen att jag skriver det men jag skriver det här för min egen skull för att få skriva av mig mina känslor.
Hade jag haft en boxningssäck hade det vart bättre för då hade jag kunnat få ut ilskan där men så är inte fallet, får ta ut det på min dans idag istället, få ut mina känslor på det sättet är bland det bästa ibland beror lite på vad man har för typ av klass och lärare, but that´s how I´m gonna do it.
Igår hade vi en klass med Patrick Riber, kändes väl sådär orkar inte ens gå mer ingående på det. Idag var det lugnt på jobbet, knappt något att göra och man frös arslet av sig både inne och ute tror till och med att mitt hår blev lite frostigt imorse när jag gick ut i - 14 grader, hur fan klarar man av vintern egentligen?

Det jag skulle behöva mest av allt nu är min pappa, jag behöver få vara där och få rensa tankarna, rensa luften och det är där jag känner mig som mest hemma, tyvärr är det alldeles för långt att åka och dyrt eftersom det är i Grekland. Jag längtar tills jag får spendera två veckor över julen nästa år med dom, kommer bli min första gång som jag träffar dom under vinter tid och får se hur dom gör och hur tomt det kommer vara på Kos än vad jag är van vid. Längtar verkligen efter min släkt och mina syskon och mest av allt min pappa, ord går inte att beskriva saknaden av att bo så långt ifrån de man älskar, det gör ont varje dag även om man väljer att inte visa det.
Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på Glee och bara ta det lugnt innan det är dags att ge sig ut i den här kylan igen, take care / Elin

Hey everyone!
Idag har vart en seg dag, har ont i huvudet, mår illa men kroppen hänger på, ni vet när man känner sig dålig och huvudet typ sover medans kroppenär vaken? lite så känns det.
Igår var en jätte skön klass igen med David Beinkowski, körde till en riktigt smörig hiphop låt men kul var det, ikväll blir det Sabina Dalfjäll som är vikarie för Cherie,får se vad det blir för stil då.
Jag sitter här och funderar på vad jag ska köpa i födelsedags present till min pojkvän, han fyller år nästa vecka och jag har ingen aning i år vad jag ska köpa eller göra för honom, sucks balls.
Funderar även på att kanske sticka in till dansen lite tidigare och svänga förbi lilla thai kiosken, så grymt god mat där. Har suttit och bläddrat bland både gammal och ny musik och det kryper i kroppen lite när jag tänker tillbaka på hur kul det faktiskt är att undervisa samt korra till en massa låtar, men jag vet att jag gjorde rätt val genom att ge över det till Rebbo, man kan inte utveckla sina elever om man själv inte utvecklas och då är det inte mer än rätt att ge över ansvaret till någon som kan skapa lite nya idéer och ge dom mer inspiration.
Tänkte faktiskt bara slänga in ett snabbt inlägg, slänger in lite skön musik som jag lyssnat på idag, ha en bra dag /Elin