Elin's

Då har klockan tickat ner, om en vecka går första lasset. En sak är säker, jag har betydligt mycket mer kläder än jag tror. Dock använder man ju tyvärr hälften, funderar på att försöka samla ihop lite och försöka sälja lite. Ju mer jag inser att jag snart sitter i en 1:a ute i Akalla gör mig sjukt nervös. Jag har drömt om den här dagen så otroligt länge och nu är den snart här, inledde mitt uppdrag att samla ihop mina saker som jag har hemma hos pappa vilket kändes sjukt. När man legat nere på botten och försvunnit in i både aggressioner,depression,glädje,sorg så kan jag inget annat göra än att le. Jag vet att jag borde ge mig själv cred för att jag kämpat, fortsatt gå och aldrig slutat tro att dagen kommer trots så många motgångar. I onsdags fick jag även ett annat besked som fick mitt hjärta att skrika av lycka. Precis som förra årets studieresa till Berlin så går detta års studieresa till Disney Land Paris!!
Ett av mina drömmars mål, perfekt för en som går runt med tingeling runt halsen, som har en tattuering i Disney stil från Peter Pan med orden "Faith,Trust&Pixie dust" ja som sagt jag har och kommer alltid älska Disney och det kommer bli en upplevelse för sig för mig. Nu väntar ett 8timmars pass på jobbet, lätt som en plätt eller inte. Lönehelg,fredag en av de stressigaste gångerna inom restaurang men det är bara att bita ihop.
/Elin

Det finns många tankar som går i huvudet hos lilla Elin just nu. Eller liten och liten är jag ju inte med tanke på att jag blir hela 25 år i år. När man kollar bak i arkivet här så kan man bland annat hitta en lista på saker jag önskade att jag skulle ha innan jag blev 25, listan gjordes när jag var en liten naiv och smått identitets sökande 20 åring. Jag kan säga såhär, livet blir aldrig som planerat, och det går aldrig att förutse vad framtiden håller för en, men allt kommer så småningom. Jag kan iallafall bocka av ett utav mina roliga val och det är lägenhet. Resten får komma när det kommer, njut istället av det man har här och nu!
Det har varit mycket tankar i huvudet på senaste tiden och det som faktiskt hjälpt mig som jag säkert kommer få höra mycket om nu är att stoppa in mina hörlurar i öronen, sluta ögonen och lyssna på en av mina favoriter: Justin Bieber. Det suger att jag inte fått tag på en biljett faktiskt, hade så gärna velat se honom i Globen men jag får njuta av att Believe Acoustic albumet kommer ut snart. Nu ska jag koka lite te och försöka ta kål på den här mördar förskylningen som vägrar lämna min kropp. Bilden är från dagarna innan jul, fick denna av min vän Michelle www.enstockholmspromenad.blogg.se
/ Elin

Idag är det redan den 8/1 och denna dag säger jag välkommen till världen lilla pojken till Alvaros ena storebror Victor och Nadia som fick en liten son idag. I helgen väntar dop för lilla Milinda Alvaros äldsta brors dotter som föddes i somras när vi befann oss på Kos.
Just nu är jag på väg hem till Michelle för att hjälpa henne att starta upp en blogg, roligt när någon vänder sig till en för hjälp om sånt som man själv inte har haft tid och ork för de senaste månaderna. Dagarna är nedräknade om 24 dagar står jag med nycklarna i min hand och får äntligen komma in i vad som kommer vara MIN lägenhet. Det är tusen saker som ska fixas innan, tusen saker som skulle fixas innan man flyttar in och det har varit rena rama djungeln bland alla el avtal, tv,bredband, säga upp abbonemang som tydligen gick ut tidigare än vad jag själv kunde minnas. Som sagt en enda stor djungel bland allt som ska göras men det löser sig,det gör det alltid. Nu ska jag hoppa av tåget, kommer sakna den här sidan av stan enormt mycket, mitt hem men man får helt enkelt göra "fel sida" till min sida av stan och mitt nya hem, "home is where your heart is"

/ Elin

Okej, nu har jag tänkt på det här alldeles för länge utan framgång. Dagarna flyter lite ihop med varandra och saker och ting börjar klarna upp.
Den 30/11-12 var ett av mina lyckligaste stunder i mitt liv, efter 2 års slit så kom äntligen det jag väntat på, min lägenhet! Lättnaden och glädjen som spred sig i min kropp går inte att beskriva, eller jo såhär kanske: tänk er världens tyngd över axlarna, ett ständigt knip i magen av oro, känslan av att inte kunna stänga dörren och låsa ut allt när man vill vara ifred, den sortens lycka över att allt detta försvann kom i samma sekund som beskedet om inflytten.
Dagarna är räknade och jag flyttar den 1/2, men sammtidigt som lyckan över detta kom så börjar man förstå allvaret dessutom. Nu är det jag som ska stå på mina egna ben, jag måste se till att ha pengar så jag klarar av allt sammtidigt som en massa saker måste införskaffas. Denna tid ägnas åt mina tankar kring allt och hur man klarar av ett nytt kapitel i sitt liv, vad det innebär att bli "vuxen". / Elin