Elin's

Usch vilken dag det här har vart, stressad,irriterad och super känslig för minsta lilla sak.
Idag har vi fått bort hur mycket som helst, vi fyllde en hel container med skräp som står och är full nu, helt sjukt!
Älsklingen kom förbi och hjälpte till och var super snäll och köpte mat till oss alla mitt i all stress som vi befann oss i, det blev nämligen som så att jag stannar här hemma inatt med eftersom jag ändå skulle åka hit och vi måste vara ute imorgon eftermiddag så kändes det bäst så, pappa får helt enkelt köra mig till Salem med mina väskor och allt så jag hinner dit lagom till överraskningsfesten som ska hållas för en av hans bröder.
Känns helt sjukt faktiskt att sitta här i mitt älskade rum och veta att imorgon är sista gången jag ser den här lägenheten och jag hoppas verkligen att saker och ting kommer lösa sig så snabbt som möjligt.
Nu sitter jag här och är helt slut, totalt utmattad och ett blink bort från att somna framför datorn, imorgon blir en lång dag det med eftersom allt och då menar jag allt ska bort, ska åka och kasta mer och lasta in saker som ska köras till rågsved, lasta in saker i en annan bil som ska ner till min mammas kompis och hem till min mormor och morfar får hoppas att allt går snabbt och smidigt faktiskt så man hinner andas lite grann.
Nu ska jag göra mig en kopp te och en macka innan det blir dags att sova igen, skriver mer efter helgen tror jag eftersom jag inte kommer hinna skriva något imorgon,
take care /Elin

Nedräkningen har börjat på allvar nu, sitter förtillfället i ett ganska så tomt rum som ekar så fort man öppnar käften, det är nu det börjar kännas på riktigt.
Idag har vi fått iväg hur mycket säckar som helst, fått iväg flyttlådor hem till mammas kompis och lite andra saker hem till mammas moster, och fler vänder kommer det att bli imorgon.
När jag var ute med hunden idag så började jag fundera, då började jag inse att det här blir nog sista gången jag går här med henne, kollade mig runt och insåg att jag älskar verkligen den här gatan på något sätt ändå. Insåg också att det här blir sista natten jag kommer spendera i mitt rum, det rummet som jag bott i under alla dessa år och de rummet som drivit mig till vansinne från stund till stund och det kändes faktiskt lite jobbigt att inse det.
Blev lite mer jobbigt när man började förstå att jag kommer faktiskt sakna det här, att ha hela familjen under ett och samma tak, för det här är sista natten för mig som jag spenderar tillsammans med dom vägg i vägg, och jag kan ärligt talat säga att jag kommer på något sätt sakna att höra mina bröder sitta och spela eller höra min hund skälla så man blir tokig.
Känns som en sten i hjärtat just nu, en tung sten av lite sorg över att det blev såhär även om jag intalar mig själv att det var för det bästa så är det ändå en sorg att en familj blir splittrad på det här sättet.
Jag är verkligen jätte glad för mina bröder och min pappas skull att dom fick lägenheten i Brandbergen och att dom kommer bo där framöver, för dom har ändå kämpat och lagt bud på olika ställen men lite ledsen blir jag ändå över hur min situation ser ut, självklart kommer jag kunna åka till dom och hälsa på osv vilket jag tänker göra men jag kommer tvingas  att bo på olika ställen tills det löser sig för mig och min mamma.
Det är ganska så svårt att se ljuset i tunneln förtillfället men det är väl bara att bita ihop, gråta om det så behövs men det är ganska så svårt som sagt att försöka tro att "allting kommer att ordna sig, det tar bara lite tid" jag hoppas verkligen att den tiden kan gå snabbt istället och att det löser sig innan sommaren för mer än så klarar jag inte utav.
Det kan vara så lätt att säga "Du kan förändra din situation hur enkelt som helst, skaffa dig ett nytt jobb" eller " ja du vet vad du ska göra, skaffa dig ett nytt jobb" det är inte så enkelt som det låter, för tro mig jag har försökt vilket har lett till att jag sitter med två jobb just nu och kämpar ändå, jag försöker varje dag att förändra min sitts men är det något jag inte tänker göra just den här veckan så är det att söka runt efter jobb, det är tillräckligt jobbigt som det är, det är tillräckligt jobbigt att ha så många krav på sig och det är tillräckligt jobbigt att man måste gå igenom en hel del innan man kan få någon hjälp.  Pappersarbete tänker jag göra så fort jag kommit till rätta, så fort jag inte känner mig stressad eller har för mycket att göra, när jag har tid helt enkelt men inte nu.

Som sagt mina känslor kommer i vågor och jag kan inget annat göra än att be för att saker och ting ska bli enklare, försöka ta mig i kragen när jag väl kommit till rätta hemma hos min pojkvän och min bästa vän och be om hjälp då. Jag ska alltså skriva under en massa papper så jag kan få försörjningsstöd och det är en hel del man måste gå igenom då, jag ska även försöka se över hur vi ska göra med inneboende kontraktet eftersom jag kommer behöva betala på något sätt hos dom båda, och sen måste jag tydligen skriva in mig på arbetsförmedlingen och söka ett yttligare jobb enligt soc, hur fan man nu ska hinna med det är en annan femma men det är väl bara att lyda och jobba ihjäl sig helt enkelt så man kan få en fucking bostad här i Stockholm.
Nu har jag inget mer att skriva för idag, ska nog försöka skaffa mig en laptop har jag tänkt så kan jag sluta tänka på att jag inte kommer ha internet under den här tiden. Skriver mer imorgon helt enkelt, ta hand om er nu väntar Big Brother.
/Elin

"Take me to the place were worries doesn´t excist"

Trött det är vad jag är fast att jag sovit minst 10 timmar, har väl sovit för länge helt enkelt.
Igår fick vi väldigt mycket gjort, tror vi kastade minst 10-12 svarta säckar med skräp och med det passade jag på att slänge mitt tv-bord,data stol och massa annat och helt plötsligt har jag lite mer space i rummet. Helt sjukt vad saker kan ta upp plats egentligen, det får bli en läxa tills jag hittar eget, mindre och mer praktiska möbler tror jag.
Idag ska älsklingen komma hit och hämta upp en sak som tillhör honom, någon slags mixerbox eller vad det nu är den ska han iallafall hämta, jag ska fortsätta packa och hjälpa mamma och pappa med saker som ska slängas osv.
Har precis vart in på bostadsförmedlingen och blev lite smått sur igen eftersom en av de lägenheterna jag står i kö till hade gått upp så nu har jag nummer 32 i kön och det är alltid de 30 första med längst kötid som blir kallade till visning så det sög ju lite till, men vem vet en dag kommer det komma en kallelse igen, får bara hoppas att det inte tar alldeles för lång tid.
Jag har ju tagit ledigt hela den här veckan, känns lite smått skumt och på ett sätt så blir jag rastlös eftersom när jag väl sitter här så har jag inget att gå in och titta på, att kolla kläder är ingen idé eftersom jag vill ha allt och har inte kunnat shoppa nya kläder på snart 2 månader.

En positiv sak som jag kan näma är väl att min dans kommer komma igång igen i höst, har bestämt mig för att jag ska dansa för Camme igen då hon kommer undervisa på Marikas och jag kan bara inte låta den möjligheten glida förbi, det spelar ingen roll om jag inte har råd för jag SKA ha det, min dans är bland det viktigaste jag har och det gör att jag mår bra, där får jag ut så mycket och jag vet att på hennes klasser det är då jag känner mig som mest hemma, så det är något att se fram emot. Ska även försöka se till att ta mig till Västerås i Juni och se min fina flicka Mia ta studenten måste bara dubbelkolla så jag inte jobbar då eftersom de springer ut på en Lördag? jag höll på att dö av skratt när hon sa det, men tydligen är det vanligt där. Nu skrev mamma nyss något väldigt roligt på sin facebook sida och vill att jag kommer ut och packar så det får jag väl ta och göra isåfall, skriver lite senare, kan försöka slänga upp en bild på hur det ser ut i mitt rum oxå.
Take care /Elin

Nästan iallafall, vi är på god väg. Vaknade upp vid 10 av att mamma stog i dörren och tyckte att det var dags att stiga upp, tog mitt te och började kolla igenom både mail,blocket,bostadsförmedlingen och massa annat innan jag påbörjade resterande packning.
Sitter och tar en paus för tillfället medans pappa och brorsan är och slänger en massa säckar, ska snart slänga mig på garderoben och kolla igenom saker som ska kastas och sparas, borde kanske försöka få ner min hylla från väggen oxå men den tar jag nog sist, når inte riktigt upp till den så det kommer behövas lite hjälp.
Jag har nog aldrig sett så mycket skräp samt saker i hela mitt liv, men det klart har man bott i samma lägenhet i 19 år så samlas det ju högar av saker om man inte kastar iväg allt gammalt. Nu ska jag resa mig upp så jag inte fastnar här, skriver ett inlägg ikväll igen så får vi se hur mycket som har blivit gjort då.
/Elin

Hej på er!
Hoppas någon där ute mår bra och att allt flyter på som det ska för er.
Själv går allt som i ett timglas just nu,sanden rinner sakta men säkert ner och tiden förkortas för varje sekund.
Jag har bestämt mig för att jag ska skriva om hur det går för mig nu och vad jag får gå igenom nu när jag kommer bli "bostadslös" jag vill kunna se tillbaka på den här tiden som något jag en dag kan le åt. Mina känslor är blandade, jag målar gärna upp en bild att jag är starkare än vad jag tror och att det här kommer gå så bra så, att allt kommer bli bra.
Det vet jag att det kommer bli men stark, det vete fan om jag är. På utsidan kanske men när ingen ser och när ingen vet så sitter jag här i mitt rum, tittar runt på de tomma väggarna och det massiva berget av flyttlådor som endast tillhör mig och fäller en tår.
En tår för att jag kommer aldrig mer få se den här lägenheten, en tår för att jag aldrig fick flytta på det viset jag ville, och en tår för att allt känns hopplöst när man står på fel sida och en tår av lättnad.
Som sagt blandade känslor det är vad jag har, som ett hav av känslor som kommer i vågor, ena sekunden intalar jag mig själv att det här var det bästa som kunde hända, och i nästa så är det ett utav det värsta.

Angående titeln Sverige=Papprenas land det är vad jag sitter på just nu, en hög av papper som ska fyllas i för att få hjälp, en hög som bildar flera papper med bokstäver där hälften av innehållet är sådant en 22åring inte förstår sig på.
Jag har verkligen haft tur att ha många runt om mig som varit stöttande och försökt hjälpa mig så gott de kan både med boende och flytthjälp, så misstro mig inte jag är bitter över att jag inte kan få hjälp för det får jag verkligen från alla håll, men när det kommer till hur det svenska systemet fungerar så höjer jag ett och annat ögonbryn. Jag har två jobb och en extremt låg inkomst för min ålder, självklart har jag försatt mig själv i den situationen också eftersom jag aldrig velat skriva in mig på arbetsförmedlingen till exempel, men deras hjälp kallar jag verkligen för ett skämt. De sätter en vid en dator och där får du sitta själv och inte finns det någons om kan förklara hur man gör eftersom de själva är helt omedvetna över deras arbetsuppgifter tydligen. Är det inte meningen att de är dom som ska hjälpa folk att komma ut i arbetslivet? Är det inte deras uppgift att finnas till hands när man väl behöver hjälp eller har jag missuppfattat något?
När man väl vänder sig till soc så sätter dom dig på en hög av papper som ska fyllas i om både det ena och det andra, inte för att jag klandrar dom eftersom det finns många där ute som inte vill skaffa sig ett jobb och leva på dom, men när en tjej på 22 år söker sig till dom och berättar ens situation och hur man aktivt söker både boende och jobb via internet, som sitter på en deltidsantällning och en extra anställning så kräver dom att man skriver in sig på arbetsförmedlingen söker fler jobb och ser till att det blir gjort först? Men men det är väl bara att göra som dom säger och försöka räta ut alla krokiga vägar som har legat framför en.

Som sagt, de här dagarna blir mina sista dagar i denna lägenhet och jag kommer att bo hos min bästa vän och hos min pojkvän till och från, men jag ska verkligen försöka att skriva här så mycket som det går, tror det kan vara bra för mig också om jag får skriva ut allt eftersom det är så jag fungerar egentligen. För er som hatar långa inlägg sluta läsa min blogg redan nu isåfall för det tjänar ingenting till annars. Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på 2½ Men, imorgon väntar mer packning och tvättning. Ta hand om er / Elin

Heter låten jag lyssnar på med Adam Lambert if you wanna now, nu var det ett tag sen jag skrev igen, life is upside down right now och lusten att skriva har väl inte funnits där precis.Kan ju börja med att säga att den 3/2 förändrades mitt liv på en sekund,håller på för fullt att packa flyttkartonger här hemma och försöker njuta av de dagarna man få vara i det här rummet.
Jag har alltid drömt om att få flytta hemifrån och att det skulle vara ett nöje att få packa de här lådorna men under dessa omständigheter så känner jag ingen glädje utav det, känns bara jobbigt och tröttsamt.
Det som gör mig glad är att jag för första gången i mitt liv har blivit kallad på visning till en lägenhet i Hässelby Gård som jag ska gå och kolla på imorgon, dock är hyran lite för hög för en etta på så lite kvm men skulle det vara något för mig så kommer jag nog tacka ja att jag är intresserad annars får vi se vart i stockholm jag hamnar så på så sätt är den 7/2 ett av mina bästa datum det här året.

Under de här dagarna har jag typ inte gjort så mycket jag har tagit några dansklasser med min fina vän Fia som var hem hit till Sverige under tre veckor men nu har hon åkt tillbaka till L.A. Har även tagit en äckligt tung klass för Camme där man fick känna den gamla glädjen och hur mycket man saknat den det fyllde mitt hjärta med glädje att se några av mina fina Karma medlemmar stå och dansa ihop på Akies faktiskt. Har packat lådor för fullt och insett att jag samlat på mig så jäkla mycket skit under de här åren, har dragit med lådor hem från jobbet som dom inte vill ha som jag kan ha användning för och suttit och lyssnat på lite låtar, Nu ska jag hugga in på låda nr 7 och se vad som finna kvar att packa ner och slå in, talk to you soon
 /Elin