Elin's

Hej allihopa!
Som ni har sett så har min blogg legat nere ett tag, har behövt få ta lite tid för mig själv och inte känna att jag måste skriva något bara för att. Jag kan säga såhär, jag är inte hel ännu och kommer inte vara på ett tag, men jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag går runt här varje dag och försöker ignorera och koncentrera mig på saker som gör mig lycklig, dock kommer samma problem så fort jag kommer innanför min dörr. För mig känns det som om jag går runt som ett öppet sår, som egentligen skriker men i tystnad.
Så himla svårt att förklara och jag vill absolut inte skriva vad som händer i mitt liv, iallafall inte nu.

Under dessa dagar har jag spenderat tid med mina vänner, vart hos Alvaro som vart ett enormt stöd och tillägnat en stor del till jobb och dans. Men jag har kommit till insikt med att så som jag lever idag är inte något som gör mig lycklig, jag stampar på samma ruta, jag kommer inte vidare så jag har bestämmt mig för att söka nytt jobb och börja i den ändan. Dansen för mig är det viktigaste jag har, där får jag släppa taget, glömma för några sekunder och bara vara den jag är.
Jag vill bara att ni ska veta att jag kommer skriva lite titt som tätt, ska försöka ta lite bilder under dagarna som kommer nu. Nu ska jag lägga mig och kolla på 2½ Men och längta mig bort till sommaren, längtar efter min pappa och mina syskon, ja hela släkten. Ni får ha det bäst så länge, och håll tummarna för mig för imorgon ska jag nämligen ringa ang ett av jobben jag sökt.
Love /Elin

Hej allihopa!
Allt är piss och jag orkar inte blogga så tyvärr får ni stå ut med det tills alla bitar är på plats igen.
Väldigt peronliga grejer som gör att jag väljer att göra det här, hoppas ni har respekt, men jag har inte glömt bort er.Kan bjuda på en ny låt som jag dunkar högt i mina hörlurar.
Love / Elin

Hej på er!
Hoppas er dag har vart bra, min har vart helt okej. Fick lite ändrade planer idag, skulle egentligen ha träffat Becca men hon behövde plugga så då lät jag henne göra det. Åkte hem i snö stormen, fan räcker det inte snart? känns som om det vart vinter i evigheter nu.

Har vart på ganska bra humör idag men har suttit här hemma och filosoferat lite över allt och ingenting. Kom på mig själv ganska nyss bli hur irriterad som helst på min pojkvän som ville gå på audition i helgen, varför? Vet inte, hade väl förmodligen tagit för givet att vi skulle korra till våra elever den dagen eftersom vår Try out till stängda grupper på Blue Hill blev förflyttad till Söndag. Gud vad sjuk jag känner mig som blir så pass irriterad fast jag inte vet varför jag reagerar på det viset.
Det finns en till grej som jag stör mig på och det är människor som inte kan ställa in stolen efter sig när de suttit och ätit, hur svårt ska det vara egentligen? Jag kan tippsa er som ska gå på restaurang dra in stolen när ni går för det är verkligen ett störnings moment för en servitris och för att inte tala om vuxna människor som äter som om de vore 5 år gamla.
Mat överallt på bordet, servetter i tonvis som ej är använda, mat under bordet mm. Ja jag säger då det, det är inte alltid lätt att vara servitris och ibland får man väl tanken att "gud vad jag vill göra något annat".

Satt även och kollade på klipp av "Spårlöst" på tv4 Play, kommer ihåg när jag var liten och tittade då det hette "Spårlöst försvunnen" och satt alltid och undrade vart min egen pappa var någonstans.  För er som inte vet så har jag min biologiska pappa i Grekland och när jag var 5-11 så träffades vi inte en enda gång. Och när jag satt och tittade idag så kom de gamla minnena upp i hvudet, tänkt om jag aldrig hade fått träffa min pappa, eller någon utav mina släktingar där nere. Insåg då att jag har haft det ganska bra trotts allt, min mamma hade lika gärna kunnat förhindra all kontakt mellan oss och då hade jag aldrig fått veta att jag hade två älskade syskon där nere som jag avgudar och älskar så högt!
Men som tur är så var min mamma inte sån, hon tog med mig när jag var 11 år för min skull trotts att det var smärtsamt för henne och jag kommer nog aldrig glömma det ögonblicket, det sitter som en bild för näthinnan varje gång jag tänker på det mötet. Där var han, min pappa. Han jag inte sett sedan jag var 5 år gammal. En person som jag granskade från topp till tå och fick reda på att jag hade en liten lilla syster som var 3 år gammal, det var som en dröm som blev sann. Jag har nämligen alltid önskat att jag haft en lilla syster och nu fick jag en. Jag är enormt lycklig som har dom i mitt liv och att vi utvecklat kontakten så pass mycket som vi har, jag vet inte vad som skulle hända i mitt liv om något gjorde så vi inte kunde ses, skulle förmodligen bli helt galen kan jag tänka mig.

Nej fy, vad jag skriver men jag kände bara att jag behövde få något sagt något som jag funderat över väldigt mycket det senaste tiden. Jag hoppas verkligen ni har haft en toppen dag, kikade nyss in i Kenzas blogg och såg att hon vann priset på Aftonbladets bloggpris, Grattis till henne tycker hon förtjänar det!
Har ni hört Jason Derulos nya låt föressten? om inte då får ni den här under ;)
Take care love /E