Elin's

För varje dag som går så lär jag mig att uppskatta nya saker, små saker som aldrig förgyllde min vardag tidigare.
För varje minut som går så lär jag mig nya saker både om mig själv och om livet.
Jag tycker man ska uppskatta varje liten sak som går att uppskatta. Uppskatta vänskap, kärlek,familj,jobb, det du brinner för ja allt.
Livet kan kännas tungt och hårt, livet kan gå rakt emot dig med all världens kraft men, det är bara du som kan låta dig antingen bli nedslagen eller kämpa på tusen gånger hårdare. Det är bara du som kan utveckla dig själv och få dig att gå framåt, självklart finns det hjälp på vägen men i slutet är det bara du som står där så varför inte hylla sig själv lite varje dag?
Jag tycker det är väldigt viktigt att uppskatta att man har tak över huvudet, mat i magen och människor som står vid ens sida. Man ska ta vara på tiden man får med den man älskar, ta vara på tiden man får med sin familj, ta vara på de vänner som står där vad man än gör för dåliga och bra beslut i sitt liv.
Under några månader har jag varit så bitter, så nedstämd och ledsen över den situation jag sitter i men så inser jag att detta bara är ännu en lärdom.
Det här kommer jag se tillbaka på en dag och säkert tänka lilla elin om du ändå visste det här du vet idag osv.
Det finns så mycket orättvisor i världen och jag kan ibland tycka att min är den värsta men det är nog för att det är just så, det är min orättvisa, det är mina problem och jag lär mig att tackla dom på bästa sätt jag kan varje dag. Jag förgyller min vardag med sånt jag tycker om, jag ser till att försöka lösa de problemen jag sitter i istället för att  låta dom trycka ner mig. jag lär mig av varje sak som går emot mig och jag står fortfarande upp, jag ger mig inte och är den där lilla envisa tjejen jag alltid varit.

Snart är det dags för mig att få känna av den där tryggeheten igen, även om det innebär att jag inte har lika mycket privatliv så är det en trygghet i sig att veta att det finns en plats för mig "hemma" jag kommer flytta hem även om det innebär att jag sover på en soffa, men jag kommer har aldrig känt mig så glad över att få veta att det finns plats för mig med. För är det något jag känt så är det att jag blivit sviken på ett sätt jag inte kan förklara riktigt, men nu känns det lite bättre. Det kommer ordna sig för mig, det kommer bli bra tills dess lever jag dag för dag och uppskattar varje minut jag får med de personer som ligger mig nära hjärtat.

"I see the pain hidden in your pride"

Att titta någon i ögonen, för att leta efter den personen man en gång känt gör att man inser hur mycket man missat och blundat för hur personen utvecklats.
Den känslan fick jag idag, ibland hänger man sig kvar vid minnet av hur någon en gång var och personen man faktiskt föll för och när man inte längre ser den personen så inser man hur mycket man blundat för.
Jag tycker det är oerhört tråkigt att när man går skilda vägar så blir man som främlingar för varandra, man ska helt plötsligt inte prata med varandra, inte bry sig på samma sätt som innan och man ska absolut inte träffas egentligen, man ska knappt existera.
Hur tragiskt är det inte när man haft något gemensamt så länge och man fortfarande kan skratta i varandras sällskap, hur tragiskt är det inte då att man helt enkelt inte ska bry sig på samma sätt?
Jag kanske har svårt att förstå hela den biten med att "han gjorde si,hon gjorde så" men jag ser det inte på det sättet jag kan inte, inte när man älskat någon så högt, inte när man respekterar den personen så mycket att varje sekund man får extra är en egen lycka i sig.
Jag kanske är knäpp som tänker på det sättet, en annan hade kanske smällt igen dörren för länge sen, eller så är det jag som bara har svårt att acceptera att verkligheten är så.
Jag har valt att inte vara bitter, ingen ilska i världen kommer göra saker bättre. Istället väljer jag att le, jag väljer att försöka leva och se ljuset hur svårt det än är, hur tomt det än är och hur hopplöst det än känns ibland så väljer jag att inte se det ur det perspektivet. Jag har för mycket kärlek för den här människan för att kunna hata honom.
Jag har för många fina minnen som gör det omöjligt för mig att vara arg, är det något jag kan bli arg för så är det just hur man ska förväntas vara mot varandra bara för att man inte har en "pojk/flickväns" stämpel längre, är det jag som tänker knasigt eller är det fler som känt som mig? Förmodligen eller jag hoppas iallafall att jag inte är ensam om detta tanke sätt.
Det värsta är inte tomheten, det värsta är inte att man är "singel" det värsta är att man ska behandla så ytligt och kallt som möjligt för att inte känna en känsla igen.
Känslor skrämmer livet ur en men ibland kan den känslan kanske vara helt rätt oavsett vad man sagt en gång tidigare. Det finns alltid tid för utveckling och så länge man är förlåtande och lyssnar och våga prata och framförallt våga lära känna varandra på nytt och låter det ta sin tid så tror jag att man kan övervinna allt tillsammans.

"Glöm aldrig vad det var som fick dig att falla för den personen som stal ditt hjärta, påminn hela tiden och lär känna varandra varje dag innan livet har rusat förbi"