Elin's

Hey everyone!
I did it again, det har inte vart som så att jag inte velat skriva det har bara vart att jag inte hittat tid eller ork att sätta mig ner sen sist.
Så vad har hänt, jo jag har vart och kollat på lägenhet som jag tyvärr inte fick men tur det för jag hade inte haft råd att lägga 12.000 i deposition faktiskt, det kommer med tiden det där med lägenhet det vet jag, no stress. Förra Söndagen kom jag hit till min älskade Emelie och har bosatt mig här under två veckor nu, älskar hennes lägenhet den är så mysig, hemtrevlig och sjukaste av allt är att jag känner mig verkligen som hemma här, inte bara för att det är i Skogås utan också för att hon har verkligen fått mig att känna mig som hemma med nycklar,lådor och allt möjligt.
En annan viktig del i mitt liv som kommer förändras är att jag har sagt upp mig från Greken och ska börja jobba 20tim/veckan på Junibacken från och med 15:e April vilket är sjukt stort för mig faktiskt. Det är helt sjukt det här med att inte ha någonstans att bo,att kalla sitt eget hem faktiskt man får lite mer perspektiv och man öppnar upp ögon lite mer för omvärlden. Enda sen den dagen då jag såg mitt rum för sista gången så har jag verkligen varit ett enda känslovrak, gråter för ingenting och drivkraften att kämpa har bara slocknat tills nu, nu känner jag mig stark och laddad igen nu orkar jag ta itu med allt som heter pappersarbete och försöka räta ut det som varit så svårt.
Jag är inte längre ledsen eller arg för det som hänt, jag hade inte kunnat göra något ändå och jag är inte heller delaktig till det som hände, life goes on.
I Helgen fyller Emelie år och då blir det firandes, middag och annat gott, ska hinna med att jobba 4,5 timma innan det också så blir allt toppen, ska bli så kul att få träffa min kära vän Rebbo igen när hon kommer hit och firar Emelie, har saknat henne så. Just nu längtar jag tills det börjar bli lite varmt ute, tills det är dags att åka till pappa med Emelie och tills allt verkligen känns toppen igen, eftersom det blev som det blev så blev planer jag hade förstörda som att åka till Barcelona med älsklingen i några dagar, hade vart precis det man behövt men det får vänta helt enkelt. 
Nu ska jag kolla vad vi ska laga för middag ikväll, blir sallad med nånting, inte helt säker på vad sm finns i frysen, take care så skriver jag igen så fort jag hittat lite tid att sätta mig ner i lugn och ro
/ Elin

Det är så jag känner just nu, jag har verkligen velat skriva men har bara inte hittat tid för mig själv att sätta mig ner och få reda ut alla utropstecken som jag egentligen vill berskriva mig själv med, but here it goes.
Jag är inne på min andra vecka nu här hos älsklingen, känns både bra och dåligt var nog värst i början för då kunde jag inte sova utan att gråta mig till sömn, saknaden av min famil och rädslan man känner av att vara helt ovetande om vad som komma skall tog över så fort det blev tyst i rummet och lamporna var släckta, när huvudet började köra sitt eget race då blev det som värst.
Jag har inte orkat visa att jag egentligen är ledsen utan hållt upp med ett leende istället, men det brast så fort jag fick ett mess från min lillebror där jag fick till svar att han saknade mig med, då kom tårarna.
Jag har jobbat på som vanligt med gråten i halsen och en helt utmattad kropp, jag har suttit på blocket varje dag och kollat alla möjliga lägenheter som funnits, har vart hem till min älskade Emelie som jag kommer bo hos nästa vecka vilket jag ser fram emot faktiskt, känner att jag kommer trivas hos henne.
Måste ta mitt arsle till arbetsförmedlingen och skriva in mig där och droppa förbi hos mammas kompis och hämta mina anställningsintyg inför en en lägenhet som jag ska åka och titta på nu på Söndag vill inte hoppas för mycket men jag kan säga såhär att skulle det bli som så att jag får den då kommer glädjetårarna spruta för fullt eftersom det är i mitt kära Skogås.
Måste även ringa till banken och fixa lite papper med dom och pallra mitt arsle till soc så man kan få hjälp, krävs så jäkla mycket bara att man redan är trött i bollen. Allting känns som en enda berg-o-dalbana och humöret har verkligen tagit ut sina svängar åt alla håll och kanter, mitt ansikte har tagit mycket stryk av all stress för jag har nog aldrig haft så mycket finnar och på det världens största munsår.
Det jag tröstar mig med medans man ändå sitter och blottar sina känslor såhär så är det att jag har dock ändå tak över huvudet och mat i magen varje dag vilket jag är otroligt tacksam för, det kunde ha vart värre. Men det är som sagt när ensamheten slår till och känslorna tar över för mycket då kommer det här lilla "tycka-synd-om-mi-.syndromet" då jag helst av allt bara vill att någon kramar om mig och säger att det kommer att bli bra, för i de stunderna känner man sig enormt ensam.

Nu sitter jag här framför tv:n och äter lite sombreros och tittar på America´s got talent och ska snart bädda ner mig bredvid älsklingen som redan gått och lagt sig. Tar och skrivr några rader när jag får tid igen, men inte alltför sent det lovar jag mig själv till och med.
Take care /Elin