You can't fly unless you let yourself fall
Okej, nu har jag tänkt på det här alldeles för länge utan framgång. Dagarna flyter lite ihop med varandra och saker och ting börjar klarna upp.
Den 30/11-12 var ett av mina lyckligaste stunder i mitt liv, efter 2 års slit så kom äntligen det jag väntat på, min lägenhet! Lättnaden och glädjen som spred sig i min kropp går inte att beskriva, eller jo såhär kanske: tänk er världens tyngd över axlarna, ett ständigt knip i magen av oro, känslan av att inte kunna stänga dörren och låsa ut allt när man vill vara ifred, den sortens lycka över att allt detta försvann kom i samma sekund som beskedet om inflytten.
Dagarna är räknade och jag flyttar den 1/2, men sammtidigt som lyckan över detta kom så börjar man förstå allvaret dessutom. Nu är det jag som ska stå på mina egna ben, jag måste se till att ha pengar så jag klarar av allt sammtidigt som en massa saker måste införskaffas. Denna tid ägnas åt mina tankar kring allt och hur man klarar av ett nytt kapitel i sitt liv, vad det innebär att bli "vuxen". / Elin
