Elin's

Okej jag ljög sist jag skrev här för två veckor sedan, självklart firade vi min älskade Alvaro, kunde ju bara inte skriva detta här eftersom han ibland får för sig att titta in. Vi hade en överraskingsfest för honom som jag,hans mamma och hans kusin hade anordnat och jag bjöd in hans närmsta vänner att komma och fira honom, släkten var där och allt blev en succé för första gången haha.
Sedan dess har jag jobbat på Junibacken där jag nu har fått en anställning, kommer börja mitt första pass i Januari vilket känns grymt kul men än så länge är det bara extra vilket jag nöjer mig med. Jag har åkt skridskor med mina underbara vänner Micha,Rebbo,My och med Alvaro vilket var hur kul som helst, vad har jag mer gjort sen dansen slutade? Typ inget annat än att jobba och suttit hemma och kollat på min Grey´s Anatomy box. Känns rätt skönt ändå att jag fått varva ner på det sättet och tagit det lugnt, precis vad jag behövde faktiskt.
Igår var jag hem till min älskade vän Sandra tillsammans med Emelie och åt god middag, käka julgodis hon gjort själv och kollade på mitt uppträdande jag gjorde i No Limits. Kändes så skönt att äntligen få sitta ner med dom och bara vara, jag älskar att vara runt dom mina allra närmsta vänner som jag kan lita på till 110% no matter what.

Idag fick jag mig en tankeställare och jag vet inte riktigt vart det kom ifrån men jag insåg helt plötsligt att jag har vart med om mycket i mitt liv, mycket som helt plötsligt slog mig och jag tänkte dela det med er som läser.
Sedan barnsben har jag vart den som är lite blyg när det gäller nya människor, jag har aldrig riktigt velat ta första steget att presentera mig osv däremot har jag alltid varit den som ska styra och ställa, alltid den som ska skydda de som blivit utsatta för nogon form av förolämpning eller dylikt.
Jag har mobbat och blivit mobbad själv både psykiskt och fysiskt och allt har satt sina spår.
När jag var liten var jag den som samlade alla tjejer i klassen och satta ihop dansnummer till Spice Girls och enligt min mamma har jag alltid varit den som varit ledaren, en typiskt storasyster roll enligt henne.
Men jag har många minnen som fortfarande spökar och som jag aldrig kan förlåta mig själv för, speciellt inte när den personen det handlar om är den personen som ligger min närmast om hjärtat idag och jag har aldrig vågat prata med henne om det, det gör ont att veta att jag utsatte henne för något sådant.

I tonåren utsattes jag för mycket speciellt mobbningen, jag har aldrig pratat om det såhär öppet inför någon men det är dags att jag får det svart på vitt. Jag var tillsammans med någon som gjorde att jag inte blev omtyckt, jag blev vänner med de som ansågs vara de "svaga" en som höll tyst,en som var rödhårig och hade glasögon och en som var tjock, det var inte populärt enligt andras ögon.
Det var så jag hittade mina riktiga vänner, de som fanns där för mig och gick igenom samma sak som mig och dom finns med än idag.
I Gymnasiet så hamnade jag i en klass med en tjej som gick i min klass under högstadiet vilket gjorde det lite svårare för mig, jag hitta två kompisar som jag var med dag inoch dag ut i 3 års tid, det var inte heller populärt. Jag kommer ihåg en lektion då jag hörde en av tjejerna i klassen snacka skit om min bästa tjejkompis vilket gjorde mig fly förbannad eftersom jag satt i samma rum bara några bänkar ifrån och jag reste mig upp och frågade vad fan hon höll på med, jag konfrontera henne inför hela klassen och min lärare och undrade vem fan hon trodde hon var som tror att hon kan sitta och prata om min vän på det sättet, och återigen så var det jag som hade gjort fel, jag fick skit för att jag sa ifrån, vilket är ett moment som kommer och går i livet.
Jag har blivit lurad många gånger och hade så falska förhoppningar om människor eftersom jag alltid vill se något gott hos en människa.

Jag har blivit sviken och jag har svikit många jag själv,jag har sårat och blivit sårad tillbaka, jag har ljugit och byggt upp en låtsas värld för mig själv byggd på lögner för att jag aldrig vågat möta sanningen, tills en person spotta allt i ansiktet på mig, det är jag tacksam för idag. Jag har förlorat någon som betydde så mycket för mig att det fortfarande gör ont, jag gråter fortfarande och jag läker fortfarande för att allt jag minns börjar försvinna.
Jag har varit rädd för att vara själv, jag har sökt tröst och bekräftelse hos andra jag har legat vaken om nätterna med skuldkänslor som fortfarande dyker upp ibland. Jag har blivit älskad och hatat, jag har tagit skit och varit på botten men tagit mig upp igen.

Jag har gått igenom mycket under mina år, jag har sett människor komma och gå i sin egen takt, jag har lämnat några bakom mig och jag har hittat nya. Jag har byggt upp mig själv på nytt och jag har börjat acceptera att ingen är perfekt. Jag tror på att alla människor förtjänar en andra chans men inte mer, jag försöker alltid se något gott i människor tills dom bevisar motsattsen och då försvinner dom lika fort som dom kom in. Jag har sett min bästa vän fara så illa att jag självmant sökte hjälp åt henne, jag har sett en nära vän skada sig själv så illa att jag inte visste om hon skulle vara vid liv nästa gång jag pratade med henne. Jag har en splittrad släkt här i Sverige som jag knappt känner, en släkt i Grekland som jag ser en gång om året, en pappa jag önskar var tillgänglig året om men som jag ser en gång om året. Jag har aldrig skrivit det här och jag har aldrig sagt de här orden som jag skriver nu men jag behövde få ur mig detta.
Trotts allt som händer under åren som går så är jag tacksam, jag lever, jag har tak över huvudet och får mat i magen varje dag. Jag har gått igenom mycket men det är en del av livet, man går igenom saker och man gör misstag för det är det som gör oss mänskliga. det är så vi lär oss.
Jag är den jag är och det finns säkert de människor som inte förstår sig på vem jag är men jag säger bara såhär då, det skiter jag i fullständigt. Lär känns mig och se vem jag verkligen är innan man dömer mig, som man brukar säga "don´t judge the book by it´s cover cos you might be surprised". Jag har mina svagheter ja och jag är en jävligt envis person som gärna anser att jag har rätt när jag kanske inte har det, men jag inser oftast det själv. Jag är en blyg tjej egentligen som gärna inte tar för mycket plats, som gärna ställer mig i hörnet istället för att vara "the center of attention" . Jag har starka åsikter och står fast vid dom, jag säger vad jag tycker och jag står för de jag säger. Jag är ler och skrattar även om jag mår dåligt, men är dålig på att ljuga. Jag är osäker när det kommer till förhållanden vilket är min svaga sida, den som jag jobbar mest på, att lita på människor. Jag har svårt att släppa in nya människor i mitt liv och nöjer mig hellre med få nära än fler bekanta.
jag har jobbat med allt från att stå i en kiosk på cirkus till att byta blöjor på ungar, jag har dansat i hela mitt liv, och anser att scenen är mitt andra hem. Jag har gått igenom mycket men är ändå tacksam för allt jag har, och jag är stolt över den jagär idag. Jag är Elin och jag vet vem jag är, jag kanske inte vet vad jag vill här i livet men jag vet vad jag drömmer om jag jag jobbar för att komma dit jag vill, jag är jag och jag är unik.

/ Elin


"The truth about any kind of wounds, is to dig down and find the real source of the injury. And once you´ve found it, try like hell to heal that sucker"