Dreams
Sist jag skrev blev det väldigt djupt och ingående om mig som person men det var något jag var tvungen att få ut, för de som läser som inte känner mig tillräckligt bra, för att få en inblick i vem jag är.
Just nu sitter jag och äter lite salta kex med brieost och kollar på mina Grey´s avsnitt, helt sjukt hur mycket dessa avsnitt får mig att blicka tillbaka, hur de får mig att inse hur långt jag kommit och hur tårarna börjar rulla ner för kinden igen pga minnen.
Ja,jag är största serie nörden gällade Grey´s men jag tror verkligen att man kan relatera till något beroende vart man är i livet och just i de tillfällena så var jag där, det var min historia fast i en serie, låter helt sjukt men så ser jag på det.
Idag har jag kommit långt, kämpat hårt med att lära känna mig själv, lära känna mina vänner och framförallt att utveckla mig själv till någon bättre. Jag fick en kommentar från en kär vän till mig på det senaste inlägget och det värmer mig, det värmer att det finns någon som faktiskt tar mig på allvar och mina ord, jag är inte perfekt absolut inte, det är ingen men är det något jag tror på så är det mig själv. Jag rensade bland mina gamla saker idag och hittade ett brev jag skrev om mig själv när jag var 13 år, jag blev chokad,ledsen och nästan lite besviken att jag trodde så lite på mig själv men förvånad över att exakt samma ord som jag använde fanns med även för 9 år sedan. Hade jag kunnat säga en sak till mig själv som 13åring eller tonåring över huvudtaget så hade jag nog velat säga att fortsätta kämpa, gör det du brinner för och tro på dig själv även om andra trycker ner dig.
Drömmar det är en rolig sak har jag tänkt på, varför finns det drömmar som återkommer men i andra skepnader? Jag drömmer ofta och jag drömmer många gånger om sådant jag inte vill drömma om, sånt jag vill lägga bakom mig, sådant jag inte har tillåtelse att prata om enligt mig själv.
Sådant jag kastat åt sidan och försökt glömma bort, kanske det är därför dom spökar? Sånt man försöker glömma bort, sånt man blir tvungen att blockera kanske hittar sina vägar genom drömmen? Det tror jag iallafall, jag pratar sällan om det och jag tror det har gjort att jag i mitt undermedvetna fortfarande går igenom en process, något som kanske tar längre tid om jag inte pratar eller skriver om det. Det är så jag funkar, jag får ut mer när jag skriver och jag får ut så mycket mer än vad ord skulle göra, kan vara bra att ha någonstans att skriva då när det ändå inte är så många som läser, kan vara ganska skönt.
Om man tittar bakåt i min blogg så hittar man mycket av saker jag kämpat med, och jag tycker det är bra det är bra att jag kan påminna mig själv på det sättet vad jag har idag och hur tacksam jag är för det. Jag tycker det är bra att ha en överblick oavsett om det handlar om saker som inte har med nutiden att göra, men det gör en påmind om att man aldrig någonsin vill hamna där igen, det får mig att kämpa och att tro.
Så nu lämar jag deeptalk för en stund, imorgon kommer älsklingen hit och ska hjälpa mig att kasta en massa saker i mitt rum så min nya säng får plats när den kommer, farfar kommer oxå at hjälpa mig med körning till grovsoporna vilket är snällt. Onsdag ska jag träffa min vän Camme för en fika, funderar på att försöka hinna med en klippning innan nyår, vad ska ni göra på nyår? Själv ska jag vara hemma hos Alvaros äldsta bror och fira in 2011, ska bli riktigt kul. Nu är det dags för mig att dra mig mot sängen, huvudet bultar och ögonen är tunga så jag skriver lite när jag har något på hjärtat igen tills dess så tycker jag att ni ska lyssna på den här låten, orden och betydelsen är obeskrivlig.
/Elin
