Dancing on my own

Trött och ledsen,besviken och sårad och tom det är vad jag är.
Ibland är livet en enda berg-o-dal bana och för att saker ska komma upp måste de vara nere på botten, jag sitter på den berg-o-dal banan och åker bara ner hela tiden, ingenting går uppåt förutom att jag lyckades byta jobb eftersom jag behövde en förändring. Jag försöker alltid göra något åt saker och ting, men vissa saker går inte att göra något åt och det enda som behövs är någon som knuffar en framåt, som tror på dig och alltid stöttar hur bitchig,elak och ilsken man än är över en situation så måste man komma ihåg att saker och ting blir bättre, det har inte alltid varit såhär.
Jag är tom inombords, det gör ont och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig framåt just nu. Jag är en kämpe och jag ger inte upp så mycket vet jag, men fan vad det tar emot, det gör så ont i mig att veta att jag aldrig någonsin kommer få känna samma närhet, det saknar jag mest av allt, jag saknar dig.
Tårarna rullar för fullt, hela morgonen har dom rullat och tankarna snurrar fortfarande på, jag vill ta telefonen och höra din röst men jag får inte. En sista chans är allt jag önskar, allt jag vill för den jag varit under 3 månader är inte jag, jag har aldrig varit så heller och inte du heller.
Det kommer aldrig hända dock det vet jag, du är för bestämd den här gången och tror inte på att man kan förändras men det tror jag för det har inte alltid varit såhär, det vet du med.
Jag sitter med telefonen, ser ditt nummer vill verkligen ringa men det gör så himla ont, jag vill kunna umgås med dig, prata med dig men jag betyder inte samma sak för dig längre som jag brukade göra.
Jag har slut på ord nu, tomheten och tårarna kommer tillbaka och jag vill bara försvinna för en sekund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0